Kintsugi: så här lagar man keramik med guld

Har du en skål, kopp eller vas som har gått sönder, och undrar du över de gyllene sprickorna du har sett på bilder av lagad keramik? Det kallas kintsugi, och det är mycket mer än en snabb limning. I den här guiden tittar vi på var tekniken kommer ifrån, vilka material som ingår, och hur en konservator från museet LACMA själv övade processen, steg för steg.

Vi går inte in på vanlig rengöring av keramik eller en djupare genomgång av wabi-sabi, men du hittar länkar till båda delarna längs vägen, om du vill veta mer.

Vad är kintsugi?

Det korta svaret är att kintsugi är den japanska konsten att sammanfoga trasig keramik med urushi-lack, som beströs med eller blandas med guld-, silver- eller platinapulver, så att brottet blir en synlig del av tingens historia i stället för något som ska döljas. Metoden liknar tekniken maki-e, och ordet kintsugi betyder gyllene sammanfogning på japanska. Man kallar den också kintsukuroi, gyllene reparation.

I stället för att slänga en sprucken skål eller kopp lyfts brottet fram med en gyllene linje, så att föremålet för sin egen historia vidare.

Historien och tanken bakom kintsugi

Kintsugi blev nära knutet till keramik som användes vid den japanska teceremonin, chanoyu. En teori om teknikens ursprung pekar på shogunen Ashikaga Yoshimasa, som i slutet av 1400-talet skickade en skadad kinesisk teskål till Kina för att få den lagad. Skålen kom tillbaka hopsatt med enkla metallklammer, och det ska ha fått japanska hantverkare att söka en vackrare lösning. Samlare blev så förtjusta i de gyllene reparationerna att vissa till och med anklagades för att med flit slå sönder värdefull keramik, bara för att få den lagad med guldsömmar.

Tekniken användes inte bara på japansk keramik. Den användes också på föremål från Kina, Vietnam och Korea. I Japan var kintsugi populär på 1500-talet som ett sätt att laga sina krukor på, i stället för att slänga dem.

Som filosofi betraktar kintsugi brott och reparation som en del av föremålets historia, inte något som ska döljas. Tanken liknar den japanska filosofin wabi-sabi, som omfamnar det ofullkomliga. Du kan läsa mer i vår artikel om wabi-sabi. Kintsugi kan också kopplas till mushin, en filosofi om icke-anknytning och acceptans av förändring. Idag syns kintsugi och besläktade reparationer bland annat på utställningar hos Freer Gallery under Smithsonian, Metropolitan Museum of Art och Herbert F. Johnson Museum of Art, och nutida konstnärer arbetar vidare med tekniken. Den amerikanska konstnären Victor Solomon lagade 2020 en spräckt basketplan i Los Angeles med harts tillsatt guldstoft.

Material och de tre typerna av reparation

Den traditionella metoden bygger på urushi, en japansk lack gjord av saften från urushi-trädet, som framför allt växer i Kina, Korea och Japan. Det finns flera varianter av urushi beroende på vad de ska användas till i processen.

Det reparerade föremålet vilar i ett rum som kallas furo, japanska för bad, där luftfuktigheten hålls hög medan lacken härdar. Traditionellt använde man ett träskåp med skålar varmt vatten, medan tjocka papplådor eller stora behållare med ris, bönor eller sand också används idag.

Det finns tre huvudtyper av reparation. Vid spricka samlar guldstoft och harts eller lack ihop bitarna med minimal överlappning. Vid bit-metoden ersätts en saknad bit helt av guld eller en blandning av guld och lack. Och vid joint call används ett liknande, men inte matchande skärv för att ersätta en saknad bit, vilket ger ett patchwork-uttryck.

Så här går det till, steg för steg

Museet LACMA har beskrivit hur objektkonservatorn Abigail Duckor övade kintsugi tillsammans med en praktikant. Förloppet ger en bra bild av hur mycket arbete och hur mycket tid tekniken kräver.

1. Skålen slogs i bitar för övningen genom att packa in den i en handduk, lägga den i en plastpåse och slå lätt på den med en hammare.
2. Bitarna limmades ihop med ett reversibelt lim, segment för segment, så man såg till att inte låsa ute ett skärv under tiden.
3. Hål fylldes med en tvåkomponents epoxyspackel, jämnades till med vatten innan härdning och slipades sedan med sandpapper.
4. Urushi målades i en jämn linje längs sammanfogningarna.
5. Skålen kom i en fuktkammare, en sluten låda med en fuktig bomullshandduk, så lacken kunde härda.
6. Metallpulver tryckes på med en pensel medan lacken fortfarande var mjuk. Normalt används guldpulver, men här använde man mässingspulver, eftersom guld är mycket dyrare och inte nödvändigt för en övning.
7. Skålen kom tillbaka i fuktkammaren i ytterligare en vecka, och överblivet pulver togs bort innan lacken var helt härdad.
8. Till sist polerades sammanfogningarna med en liten boll silkesull, så att metallen blev blank.

I den traditionella processen används urushi tillsammans med rislist som lim, men konservatorerna på LACMA använde bara urushi på linjerna för att uppnå samma utseende som den klassiska tekniken.

Var försiktig med lacken, och var realistisk om tidsåtgången

Urushi är inte ofarligt att arbeta med. Lacken är giftig, tillhör samma familj som giftsumak och kan irritera hud och hals hos känsliga personer. Ämnet urushiol, som finns i det kinesiska lackträdet, ger hos de flesta människor ett allergiskt hudutslag vid hudkontakt. Det är alltså inget man utan vidare kastar sig ut i hemma utan att känna till konsekvenserna.

Det är inte heller en teknik man lär sig på en eftermiddag. Enligt LACMA tar det ett helt liv att bli kintsugi-mästare. Därför använder museikonservatorer heller inte kintsugi på de flesta föremål i sina samlingar. Deras behandlingar ska kunna göras om och återspegla föremålets ursprungliga uttryck, vilket den synliga, permanenta guldreparationen inte tillåter.

Besläktade tekniker för att laga keramik

Kintsugi är inte det enda sättet att synligt foga samman trasig keramik. Yobitsugi använder bitar från synligt olika föremål som en slags patchwork, till exempel bitar av en blå tallrik insatta i en vit. Tomotsugi använder istället bitar från likadana föremål, till exempel från två likadana tallrikar som båda har gått sönder.

En annan och mycket äldre metod är reparation med häftklamrar. Här borras små hål på vardera sidan av en spricka, och metallklamrar böjs så att de håller ihop bitarna. Tekniken har använts på flera platser i världen, bland annat i Kina, Europa och Sydamerika, och var faktiskt med och inspirerade kintsugi, när den kinesiska teskålen kom tillbaka till Japan hopsatt med just den sortens klamrar.

Keramik med historia i hemmet

Oavsett om du själv provar på kintsugi eller bara blir inspirerad av tanken, är poängen densamma: en spricka behöver inte betyda slutet för en skål eller vas. Ställ fram den reparerade saken som ett minne istället för att gömma undan den, och låt den berätta sin egen historia.

Vill du börja med keramik som redan har karaktär, är det en bra idé att välja stycken där varje del skiljer sig lite från bit till bit. Det gör det lättare att leva med små ojämnheter, och en eventuell framtida reparation kommer att smälta in naturligt i uttrycket. Hitta inspiration i våra keramikvaser och keramikskålar. Ska du börja ta hand om din keramik i vardagen, kan du också läsa artikeln om hur du rengör keramik.

Vanliga frågor

Vad är kintsugi?

Kintsugi är den japanska konsten att laga trasig keramik genom att täcka brotten med urushi-lack, strött med eller blandat med guld-, silver- eller platinapulver, så att reparationen blir synlig istället för dold.

Vad betyder kintsugi?

Ordet kintsugi betyder gyllene sammanfogning på japanska. Tekniken kallas också kintsukuroi, vilket betyder gyllene reparation.

Hur gör man kintsugi?

I den traditionella metoden målas urushi-lack längs fogarna mellan bitarna, varefter metallpulver tappas på medan lacken fortfarande är mjuk. Föremålet vilar sedan i en fuktkammare innan fogarna poleras med sidenull.

Hur lång tid tar kintsugi?

En reparation kräver vanligtvis mellan två dagar och två veckor i en fuktkammare medan lacken härdar, och enligt museet LACMA tar det ett helt liv att bli kintsugi-mästare.

Är urushi-lack giftig?

Ja, urushi är giftig och tillhör samma familj som giftsumak. Ämnet urushiol kan ge allergiska hudutslag vid hudkontakt hos de flesta människor och irriterar hud och hals hos känsliga personer.

Vad är skillnaden på kintsugi och wabi-sabi?

Kintsugi är en konkret reparationsteknik med lack och metallpulver, medan wabi-sabi är en bredare japansk filosofi som omfamnar det ofullkomliga och förgängliga. Du kan läsa mer om wabi-sabi i vår egen artikel om ämnet.

Sammanfattning

Kintsugi handlar om att göra ett brott till en synlig del av keramikens historia med urushi-lack och metallpulver. Tekniken kräver tålamod, flera arbetssteg och respekt för lackens giftighet, men resultatet är keramik som bär sitt förflutna med stolthet istället för att dölja det.

Läs även

• Wabi-sabi: skönhet i det ofullkomna
• Hur rengör du keramik? Handmålning, glasyr och vardagsskötsel
• Keramik i hemmet: Varför handgjort är bättre
• Japandi: japansk ro möter nordisk enkelhet
• Noppor på plädar: varför de uppstår, och så tar du bort dem